Så fort jag är ensam så går tankarna till dig Malin. Som en storasyster, vän, rumskompis, rådgivare. Du var helt enkelt allt. En som man kunde ringa mitt i natten. En som hämtade mig när jag missat tåget. En som alltid ställde upp vad som än hände. Vi stod vid varandras sida tills döden skiljde oss åt. Precis som vi lovat varandra. Tyvärr så ville döden skilja oss åt tidigare än planerat.

Jag försöker hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt. Annars så sätter mina hjärnspöken igång.
Jag fattar inte hur jag ska kunna leva ett liv utan dig. Jag hade ju vant mig vid att alltid ha dig vid min sida. Men du lever vidare i Linnéa och Emilia. Saknar dem också. Men dem kan jag iallafall träffa, dem kan jag ge en kram om jag vill.

FAN, vad jag saknar dig. Kom tillbaka :( <3