Jag lever i en annan värld just nu. Jag sitter i telefon 24/7. Igår var ett samtalet fyra timmar och sju minuter. Plus 11 minuter innan dess. Och hela tiden med samma människa. Det är som en drog. Det går inte att trycka på "lägg på". Jag vet inte vad jag ska göra. Fortsätter det såhär så kommer mina studieresultat att sjunka till botten. Det får bara inte hända. Har aldrig känt något liknande i hela mitt liv. Men samtidigt så har jag i baknacken hela tiden att det kanske inte vore det optimala med ett förhållande med honom. åh, vad ska jag göra!? Det är inte av alla människor som man varje dag får höra vilken speciell och underbar människa man är. Det är inte heller varje människa som skulle kunna vänta år på att det kanske kan bli nått. Inte heller varje kille som lovar att stå stadigt som ett berg när det blåser. Lova en hand som man kan lita på genom livet bara man ger den chansen. Och att man samtidigt får känslan av att man kan lita på de orden.